Hejsan hoppsan allihopa, har ni haft en trevlig alla hjärtans dag än så länge? Ska strax byta om och åka ut till min sessa, får se om jag hinner göra något med henne annars får vi busa extra mycket imorgon. Ska nämligen jobba senare så får se vad vi hinner med :)
Vad har hänt sen sist då, jo Karma har varit mystiskt halt och lika fort som det kom lika fort försvann det. Vi har bråkat om ifall vi ska ha skor eller inte och jag har fått mig en flygtur. Lite kort och gott om vad som hänt.
I dagsläget så tränar vi så gott som.varje dag på att lyfta hovarna och banka lite på dem, värst är bakhovarna. Vill ju slippa att ta ut veterinär och ge henne lugnande så fort vi ska göra något med hovarna. Visst det är kanske bäst i början men i längden funkar inte det. :(
Men vi kämpar på och håller på med både inridning och inkörning. Körningen går bäst haha :)
Ha en fin dag nu!
Min stallägare Giertz frågade ofta hur det gick med hästletandet och var såklart nyfiken på alla hästarna. Han ringde även runt till sina kontakter och frågade om de visste om någon häst som behövde ett nytt hem. Han erbjöd mig även att få pyssla och rida hans egna hästar under tiden men just då var jag så trött på allt med hästar var.
En dag kommer han fram och säger att han har hittat en häst till mig, ett halvblod/friser, bara 4år. Om jag ville så kunde jag få ta hem henne på prov. Sagt och gjort, Giertz hämtade hem hästen och ur transporten kom en långhårig och ful sak. De andra i stallet tyckte hon var jättefin, men jag var lite skeptiskt och funderade på vad jag gett mig in på. Jag hade ju aldrig ridit in en häst, och dessutom så hade ägaren sagt att hon har sadeltvång. Giertz berättade att den förra ägaren blivit rädd för hästen efter att hon sparakt henne. Hästen var därför lite bortskämd med att få göra precis som hon ville.
Kort och gott, hon är nu min <3
Finns mer att läsa om henne under presentation av Compact Carmenzita.
Efter allt letande efter en häst så la jag det lite på is, tröttnade på att inte hitta någon som jag verkligen ville ha.
Såg en annons på en himla fräck valack som vi kallar O. Stallkompisen blev helt frälst och ville att vi skulle åka och kolla på han, O stod i Strömstad så det var inte så himla långt att åka.
Vi hoppade in i bilen och provred han, O var för tillfället inte igång då ägaren var gravid. De var mycket häst i en liten kropp och himla fräck att rida. Bestämde mig för att provrida han en gång till och då åkte mamma med upp, hon var inte alls förtjust i han och jag funderade ett bra tag på han, en dag fick jag ett sms att han var såld. Så då dog hoppet igen..
Hittade ett snyggt sto som inte stod så långt ifrån mig. Åkte dit och provred den här maffiga hästen på 175cm som vi kallar K. Vi skrittade en bra bit till en paddock i närheten och väl där gick det några hingstar i en hage bredvid, K var tydligen brunstig så hon började ställa sig och höll på. Men med en sådan stor häst så känns det en bra stund innan de skall göra något. Red runt lite i paddocken och kände på henne. Hon var himla fin och så himla maffig. Tackade för provturen och började diskutera med min kompis och mamma. Mamma sa blankt nej, att hästen var för stor osv. kompisen tyckte hon var helt underbar osv. Bestämde mig tillslut för att inte ta K, kände att det nog blev för mycket häst.
Så sökandet fortsatte ännu en gång...
Ett par veckor efter J hittade jag min andra häst som jag blev lite kär i efter beskrivningen av honom och bilder. Vi kan kalla han F.
F var också en travare och nyss pensionerad från banan, endast 10 år gammal och montériden. Nackdelen var att han stod en bra bit utanför Göteborg. Tanken var, att om jag ville ha han, så skulle jag ha han på foder i 3 månader innan jag bestämde mig för att köpa han. När jag och mamma åkte ner för att provrida han så tog vi alltså med oss transporten ifall jag ville ha med han hem.
Vi kom ner och pysslade med han. Ägaren hjälpte mig upp på han och vi fick skritta en bit för att komma till paddocken. Ute var det snöigt, halt och kallt. Vi kom fram till paddocken men eftersom det var så mycket is kunde jag bara trava han. Och allt klickade så himla bra med han. Satt med ett leende på läpparna och bara njöt. Kände att detta var den hästen som jag skulle ha. Vi skrittade tillbaka och skrev på alla kontrakt och han fick åka med oss hem. F stod som ett ljus hela den långa 2 timmars resan hem.
Efter en månad var F inte den hästen jag provred. I den här hästen fanns det så mycket muskler och en jävligt bra kondiotion. Jag red han nästan varje dag men det blev inte bättre. När han en dag stack med mig mot en hög trafikerad väg kände jag att det fick vara nog. Hörde av mig till ägarna och sa att det funkar inte, de blev såklart besvikna och lite smått iriiterade i och med att det gått så bra i nästan en månad. Men de skulle bara få tag i en stallplats till han så skulle de komma och hämta han.
ca 2 veckor senare så kom de och hade med en tjej som skulle provrida han. En av ägarna hoppade upp först och (min egen åsikt) hetsred han så han blev hur stissig som helst. Ägaren hoppade av och meade på att F inte var sig lik (något jag påtalat flera gånger). Den här stackars tjejen kunde inte mycket och hoppade till slut av.
Ägaren var fly förbannad på mig och gav mig en ilsken blick och sa att de enda de kunde göra var att ge han ett skott i huvudet och klampade därifrån. Pappan till en av ägarna klappade mig på ryggen och sa att de inte var mitt fel och att jag inte skulle ta åt mig, jag svarade ilsket tillbaka att jag då inte tog åt mig och att det då inte var mitt fel då jag sagt ifrån..
Ca 5 dagar senare kom Pappan och hämtade han, har inte hört ett knyst ifrån dem sen dess.
Där stod jag nu med en stallplats och ingen häst, så sökandet fortsatte..
Hur jag fick mina fina lilla häst är en en lite rolig historia.
Jag hade haft foderhästar på Munkedals ridklubb i ca 4år när jag kände att jag bara stod och stampade på samma ställe. Letade runt på internet och hittade några hästar jag tyckte om (kommer inte skriva ut namn på hästar eller ägare då jag ej har tillåtelse, eller känner för att hänga ut någon.)
Jag och mamma åkte och provade en storhäst som stod i Trollhättan, hästen var jättefin och vi kan kalla han J.
J var en föredetta travare men var omskolad till ridhäst, dock inte skolad så mycket. Han var jättetrevlig att hantera och allt verkade bra. Vi gick ner till ridhuset och jag satt upp. Kände nästan direkt att detta nog inte var något för mig, sadeln kändes som om den låg uppe på hästen och jag kände inte att jag fick någon kontakt med han. Ägaren satte på en graman och sa att han gick bättre med denna. Ändå fick jag slita som ett odjur för att få stopp på han i galoppen och i ett halt ridhus kan ni nog förstå skräcken över att behöva styra mot väggen för att få stopp utan att riskera någons liv..
Vi red i ett mörkt litet ridhus och jag ska ju inte skryta men efter min sista foderhäst så hade jag jävligt bra balans och känsla för att verkligen rida. J var dåligt omskolad och förstod inte mycket, fick lite tips av ägaren, men personligen tycker jag inte att man ska behöva rida på en volt i ca 20min för att hästen ska ta skänkeln. Fick även provhoppa han, för "han var så himla duktig men behövde sin ryttare". Alltså inte fega ur utan verkligen hjälpa han. Sagt och gjort, hoppade ett litet kryss på kanske 50 cm. Där och då bestämde jag mig för att detta var ingen häst jag skulle ha. Kommer ite ihåg hur gammal han var men kände att det var alldeles för mycket jobb för mig. J hade ingen som helst hoppteknik och hoppade rakt upp och rakt ner.
Pysslade om J, tackade ägaren för ridturen och åkte därifrån. Mamma höll med om att detta var nog ingen häst för mig, då det var mycket som inte stämde. Bla kemi mellan häst o ryttare samt att han var endast 156. Smsade till ägaren och sa att jag tyvärr inte var intresserad längre men önskade henne lycka till med försäljningen, fick aldrig något svar.
Hej, Erica heter jag. 19 år och bor i Hällevadsholm med min pojkvän. I min blogg kommer ni att få följa med mig i min vardag med hästar och jobb.
Arbetar för tillfället på Rasta Håby och har gjort sedan år 2012. På min fritid så pysslar jag med min fina häst. Vi har bara börjat våran resa, så följ gärna med oss på den.
